I lördags gjorde Zelda ett stort steg i sin egen utveckling, hon rullade från mage till rygg. Vilket fick mig nästan att tjuta av glädje. Efter det var jag nog inte särskilt aktiv på spelkvällen för jag var allt för distraherad av min dotter. Men tänk vad stor hon har blivit och hur mycket hon har utvecklats. Hon är även väldigt nära på att rulla från rygg till mage. Men det intresset är inte lika stort i och med att hon föredrar att ligga på rygg framför magen så därför är det ju logiskt tycker jag att hon är mer motiverad att ta sig till ryggläge än magläge. Men det kommer när hon kommer jag har inte bråttom, allt sker i barnets egna takt och så är det för alla barn. Jag märker det ganska tydligt i och med att jag jobbar på förskola och märker barns olika utvecklingstakter. Man ska inte känna att man har bråttom utan vara stolt för just det mitt barn åstadkommit i sin egen takt. Sen så pratar hon massor nu också. Hon började lite smått när hon var 3 månader med små ljud men nu kan man tydligt höra hur hon säger "gaga". Igår dessutom så tyckte både jag och Martin som det kändes som om hon börjar få en tand. 

 

Snart är hon 6 månader och redan har det hänt så mycket i hennes utveckling och jag är så otroligt glad att jag är hennes mamma. Om ett par veckor börjar jag dock jobba och då kommer jag ju träffa Zelda mindre. Men nån av oss måste ju jobba och det är Martins tur att få vara hemma med Zelda. För mig är det lika viktigt att Zelda har en relation med Martin som med mig, vi båda är hennes föräldrar och lika viktiga i hennes liv. Så det är dags för mig att gå tillbaka till arbetet och låta Martin ta över föräldraledigheten.

 

As always//

Linda