Fredagen den 25 augusti 2017 var den bästa dagen på hela detta år, det var nämligen den dag vi fick vår dotter Zelda. Hon är verkligen det vackraste mina ögon någonsin skådat och jag är så otroligt lycklig. Just nu ligger hon i samma vagga som pappa Martin legat i när han var liten medan jag sitter i sängen brevid och ska skriva om vår förlossningshistoria.

 

Allting började klockan 3 på morgonen den 24 augusti. Jag vaknade av att det vart väldigt blött så jag ställde mig direkt upp och det fortsatte att komma vatten och det var då jag insåg att nu är det dags. Jag nästan började gråta av lycka så nästa sak jag gjorde var att ruska om min sovande partner och säga att nu var det dags vattnet har gått. Jag tog med mig telefonen och gick till duschen, där ringde jag till förlossningen och dom tyckte eftersom jag ännu inte hade några värkar att vi kunde vänta med att komma in tills klockan 6 då huvudentrén på sunderbyn öppnade men knappt 10-15 minuter senare så började värkarna och vi ringde in igen och dom sa att vi skulle komma in direkt. Sagt och gjort vi packade in alla saker vi behövde i bilen, ringde Anders och Lisa så dom visste att dom skulle komma och hämta Tina och så bar det iväg till sunderbyn. Väl framme så fick vi komma in och jag vart uppkopplad med en massa sladdar. En som mätte Zeldas puls, en som mätte min puls och en som mätte värkarna. Men värkarna var inte nog täta och i och med vattenavgång så ville dom inte göra en undersökning på hur öppen jag var än så vi fick checka in på patienthotellet och komma in senare för en ny kontroll. En lite rolig sak när vi kom till hotellet och fick vårt rum var att när vi låste upp och gick in i rummet så var det redan bebott, ingen var där för tillfället men det låg en del kläder och en plångbok där så vi vände om och fick ett nytt rum. När vi väl fått ett obebott rum så satte vi oss och kollade på tv och jag klev upp lite omsänder för att härda ut värkarna som kom allt mellan 6 minuters mellanrum till 12 minuter. Så gjorde vi tills vi åkte iväg till en lokal pizzeria och beställde mat. Den var tydligen ganska nära en skola för massa ungdomar kom dit och åt också. Men iallafall efter maten så for vi till storheden och jag köpte lite kläder och fika (tröjan jag hade tagit på mig när vi for iväg var lite för liten och jag blottade magen hela tiden så jag behövde en ny) Efter storheden så for vi tillbaka till hotellet, fortfarande med oregelbundna värkar och kollade på film tills det var dags att gå tillbaka till förlosningen för en ny kontroll. När vi kom dit så konstaterades det vi egentligen redan visste att inget nytt hade hänt förutom att värkarna var mer smärtsamma, så jag fick två alvedon och vi blev tillbaka skickade tilll hotellet med order om att komma tillbaka klockan 3 nästa dag. Sagt och gjort, vi gick tillbaka till hotellet, Martin åkte och hämtade varsin pizza åt oss och vi kollade på tv. Tillslut så kände jag att jag var så trött så vi ringde in till förlossningen och frågade om jag kunde få något för att kunna sova så vi gick tilllbaka och en ny kontroll gjordes och jag fick smärtstillande, värkhämmande och en sömntablett och vi gick tillbaka till hotellet. Men strax efter vi kommit tillbaka så spydde jag upp alltihopa och vi ringde då in och sa som det var och undrade då om läkemedlet skulle ha någon effekt eftersom jag spytt så snart efter jag tagit dem. Vi fick komma in och göra en ny kontroll och denna gång kollade dom även hur öppen jag var och det visade sig att jag var öppen 5 cm så jag vart inlagd. Detta var något som förvånade mig eftersom att värkarna inte hade livit tätare än i snitt 6 minuter mellan varandra och jag har som fått för mig att vid 3-4 cm så skulle värkarna vara lite närmare varandra. Men tydligen inte för mig. Men iallafall så blev vi inlagd och alla sladdar stannade på mig för att mäta framstegen. Men det gick inte direkt snabbt. Vi vart inlagd vid 23 tiden och värkarna fortsatte i ungeför samma stil i stort sett hela tiden och jag fortsatte att öppna mig. Till smärtan hade jag lustgas, värmekudde för ryggen och Martin som masserade mig. Hela processen gick ganska långsamt och vid 9 cenimeter så hade jag ständigt känslan av att jag ville krysta och det var en otroligt svår känsla att motstå men än var det inte dags. Men jag upprepade väldigt ofta där i slutet innan det var dags att börja krysta att jag verkligen ville krysta men det fick jag inte. Tillslut för att få tätare värkar och att den sista centimetern skulle försvinna så satte dom dropp och tillslut var det dags att börja krysta så barnmorskan kallade in en till barnmorska för att hjälpa till och det var dags att köra igång och då var det också dags att säga adjö till den underbara lustgasen. Men själva krystningsarbetet var faktiskt inte så smärtsamt, mest bara jobbigt det var inte förrän hon var helt nere och skulle ut som det gjorde så otroligt ont. Men ut kom hon tillslut klockan 06:32 fredag den 25 augusti och lyckan var komplett. Denna lilla varelse som har levat i min mage i över nio månader har äntligen kommit ut. Men det där som jag läst och hört om överallt att så fort bebisen är ute så åker den upp på mammans mage som jag så sett fram emot hände inte utan navelsträngen klipptes och dom stack iväg med henne. Någon minut senare stack dom in huvudet och kallade på Martin så både mitt barn och min man var borta ca 45 minuter medans jag låg kvar och blev undersökt och sydd. Jag trodde först dock att dom bara var borta i 15-20 minuter men bara det kändes länge nog. Tillslut kom dom iallafall tillbaka och jag fick äntligen min lilla flicka hos mig och jag ammade min dotter för första gången någonsin. Sen när jag ammat färdigt så kom dom med förlossningsfikat och Martin fick hålla i Zelda lite medans jag åt en macka och drack lite juice. Efter det så var det dags att hoppa in i duschen där jag fick rådet att försöka lätta på blåsan men det var helt omöjligt så jag testade att sätta mig på toan där det gick mycket lättare. Jag skulle nämligen inte få ta bort droppnålen förrän jag lättat på blåsan men det gick bra så nålen åkte väck. Sen bar det av till BB för mig, Martin och Zelda och där stannade vi tills efter lunch på lördag. Var 6e timme gjordes en undersökning på Zelda för att hon bland annat hade bajsat i vattnet och att det varit så lång vattenavgång men alla tester var perfekta och vi fick tillslut åka hem med order om att komma tillbaka på söndagen för lite extra tester.

 

Så det där var alltså historian om hur min dotter Zelda kom till världen. Den mest vackra underbart söta varelsen på jorden och hon är vår dotter. Tänk er jag och Martin är numera mamma och pappa och vi har en dotter. Det är en så häftig grej och världens bästa jobb. Jag kan knappt slita ögonen från henne för att hon är så söt. 

 

Inga bilder kommer komma upp på vår dotter varken på bloggen eller andra ställen på internet utan istället om man vill se henne så får man antingen komma och hälsa på eller be om bilder. Men iallafall så ser det ut som Zelda håller på att vakna så då är det min signal att sluta skriva blogg för denna gång.

 

As always//

Mamman Linda