Imorgon blir vår lilla prinsessa 2 veckor gammal, vd den här tiden för 2 veckor sen så gick jag runt på vårt hotellrum med värkar som var allt mellan 8-12 minuter mellan värkarna. Tiden har gått så fort, nästan 2 veckor har gått men det känns samtidigt som mycket längre.

 

En fråga som jag fått ganska mycket på sista tiden är hur det känns att vara förälder. Svaret på den frågan är att det känns fantastiskt men samtidigt väldigt overkligt. Det lilla underbara livet som just nu ligger i vaggan i sovrmmet har för bara 2 veckor sen legat i min mage och gjort sig redo för att möta oss och världen. Man kan däremot inte påstå att hon hade bråttom ut, till och börja med så tog det henne 11 extra dagar innan hon ens började komma ut och det var inte förrän den 12e dgen som hon väl kom ut. Så nej denna lilla dam hade inte alls bråttom men en sak ska jag då säga att det var definitivt värt all väntan. Hur jobbigt det än kändes de sista veckorna så var det värt väntan om det var dom extra dagarna som krävdes för att hon skulle vara redo för livet utanför magen.

 

Livet med Zelda så här långt går jättebra och vi är helt extatiskt lyckliga både jag och Martin och Zelda verkar nöjd hon med för de mesta iallafall. Amningen går jättebra och hon hade gått upp mer än bvc hade hoppats på. Alla prover och undersökningar som har gjorts hitills har varit felfria. Några rutiner har vi än inte hunnit skaffa oss med denna dam, förutom att hon oftast vill äta vid 11 tiden på kvällen och vilken tid vi än sätter oss för att äta. Känns ibland som hon har en radar på när jag och Martin sätter oss och äter för de flesta dagar så har hon velat oss något just när vi sitter och äter oavsett om vi har sett till att hon just ätit själv och ligger och sover. Igår när jag klippte gräset däremot så bad jag Martin att ta över gräsklippningen när Zelda behövde äta men då vaknade hon inte till en enda gång under den tid det tog för mig att klippa gräsmattan. Så hon tycker tydligen att klippa gräset går bra att göra ostört men vi ska inte få äta ifred. Ibland när hon äter så kan hon rycka bort huvudet och bli arg för att det inte kommer nå mer mat och sen när jag flyttar tillbaka henne så blir hon nöjd. Just nu ligger hon och myser med pappa Martin i sängen innan hon ska få komma till mig igen då Martin ska iväg och hjälpa en bekant och antagligen vill hon äta igen skulle jag tro eftersom hon inte somnat än. Nu i September så kommer vi få massor av besök, nästan varje helg i September kommer nån i min släkt förbi och ska hälsa på vårt lilla underverk, speciellt spännande tycker jag det ska vara att kusinerna träffas. Men nu ska jag ta och se ifall Zelda är mer hungrig, det låter ialllafall som det.L

 

As always//

Mamma Linda