Ja som rubriken lyder så har jag just nu och ett par månader framöver en blobb inuti mig. För att förklara det lite tydligare så är jag gravid och jag är så otroligt lycklig över det. Mitt liv kan verkligen inte bli bättre och saker och ting går verkligen som jag hoppats på. På bröllopsdagen var den dagen jag slutade ta p-piller och vi har försökt bli med barn sen dess och det tog bara cirka 3 månader. Alldeles för lång tid om ni frågar mig men frågar ni alla andra så har det väll gått fort men anledningen att det känns som extra lång tid var för att jag var sen förra månaden typ en och en halv vecka och hade dessutom läst att ibland tar det ett par veckor innan man testar positivt och att därför behöver inte ett negativt test nödvändigtvis vara ett negativt resultat. Så jag testade typ 4 gånger, alla med negativt resultat innan jag fick mensen. Meen nästa månad så hände det, stickan visade positivt. Så när den väl visade positivt så vart jag så lycklig så att jag började gråta och kom skuttandes till Martin och berättade det underbara beskedet. Jag var till och med tvungen att ta en bild på teststickan också och sen tog jag även bild på mig och Martin för att föreviga den stunden. Dagen efter for vi och köpte den första saken till bebisen/blobben. Nämligen ett par supersöta strumpor.

 

Detta var alltså två veckor sedan och sen dess så har jag och Martin alltså hållt det hemligt för allt och alla (förutom barnmorskan) och inte berättat det förrän i lördags på julafton. Vi berättade det genom att istället för att skriva namnen på personerna på julklapparna så skrev vi saker som farmor, farfar, gammelmorfar, faster osv. för vissa kopplade det direkt medans det tog lite längre för andra. Efter alla som var här fått reda på det så ringde jag såklart farsan och sa "gissa vad". Alltid annars när jag sagt så har han gissat på att jag var gravid förutom nu, nu gissade han på nånting angående julbord... klantiga gubbe, den enda gången han skulle haft rätt så gissar han på något annat men när jag sa att det var det han brukade gissa på så kopplade det för han och han vart såklart glad. När jag berättade för Josse var det samma sak, jag sa knappt hej utan det första jag sa där var också "gissa vad!". Sen när jag ringde till Fanny så började jag med att säga att jag inte kan följa med utomlands i sommar (vi har pratat om att fara så länge jag inte var gravid) så Fanny kopplade direkt till vad jag menade. Att berätta för alla var nästan lika kul som att få reda på det själv, som talesättet säger "delad glädje är dubbel glädje". Det stämmer verkligen, jag höll på att spricka de två veckorna vi inte hade berättat för någon, vi bestämde nämligen direkt att vi skulle berätta det för de närmaste på julafton. Då det tog ungefär en vecka innan vi fick första tiden hos barnmorskan så vart det mycket googlande på vad jag fick och inte fick göra och äta. Det var tydligen någonting jag skulle hålla mig borta från att göra enligt min barnmorska då internet inte är direkt eniga och kan skapa massa onödig oro. Som till exempel så läste jag att man inte fick äta rå falukorv eller basta. Men enl barnmorskan så får jag göra båda sakerna. Men jag fick iallafall svar på massor av mina frågor som jag hade sparat ihop när jag var hos barnmorskan och där fick jag dessutom en bok som kunde svara på massa frågor jag inte visste jag hade än. 

 

Men iallafall så är livet verkligen perfekt just nu och hitills har det hänt minst en stor sak varje år sen jag träffade Martin i våra liv. 2012 träffades vi, 2013 flyttade vi ihop, 2014 förlovade vi oss, 2015 skaffade vi hus och 2016 gifte vi oss. Så om allt går enligt planerna så har är 2017,s stora händelse födseln av vårt första barn. Åh vad jag längtar.

 

As always//

Linda