Jag upprepar mitt återkommande mantra att det var längesen jag skrev på bloggen sist men det har ju sin anledning. Att leva med Martin har gett mig mindre egentid, vilket jag inte gnäller över utan jag väljer och njuter av att spendera större del av min tid med han. Jag väljer även att göra saker själv rätt så ofta men i dessa fall kommer bloggen inte så högt upp på listan. Det är inte direkt någon nyhet, visst jag bloggade oftare förut. Men då hade jag redan gjort allt annat som jag helldre vill göra på min egentid som att se på tv, spela spel, promenera osv. Dessa saker har alltid gått före bloggen och bloggen har helt enkelt varit ännu ett tidsfördriv, någonting jag gjorde då jag var obotligt uttråkad. Jag tycker om att skriva så det är inte det som är problemet utan problemet är att jag tycker om allt annat mer, sen tycker jag om att vara ensam när jag skriver av någon anledning. Jag är inte helt säker men jag tror att det har att göra med att när jag skriver så stänger jag som ute resten av världen, likadant när jag läser. Jag har svårt att koncentrera mig på att läsa/skriva samtidigt som jag pratar och ni som känner mig vet ju hur mycket jag älskar att prata. På våra sommarfester brukar jag med stor sannolikhet ha pratat med alla åtminstånde en gång, jag sitter oftast inte still och pratar med en eller två personer hela kvällen utan jag rör mig omkring hela tiden och pratar med alla. Så därför vill jag hellst vara själv när jag läser eller skriver, för då kan jag vara 100 % hängiven till det. För när jag läser eller skriver så gör jag det inte halvdant utan jag lever mig in i det helhjärtat och kan som glömma bort världen runt om mig för en stund, det gör jag visserligen med mycket i livet. Jag gillar att dagdrömma, det är därför jag inte har några problem alls att ta en långpromenad själv utan någon att prata med eller ens lyssna på musik, jag blir som förlorad i mina tankar och samma sak sker med mycket annat jag gör så som att läsa eller skriva. Men eftersom att jag aktivt väljer att umgås med min underbara man eller då jag inte umgås med han, umgås med mina faktastiska vänner så blir det mindre tid åt till läsning eller att skriva. Som sagt min egentid har blivit mindre men absolut inte obefintlig, jag kan inte föreställa mig en värld där jag iallafall inte har en gnutta egentid. Där det är bara jag och mina tankar, jag har alltid älskat att vara omgiven av människor och att ständigt hitta på saker men de stunder då det är bara jag är också otroligt värdefulla. Det är väldigt viktigt med balans mellan dessa två, inte mer eller mindre av det ena eller av det andra. Till exempel på granstiden så umgicks jag dagligen med mina kompisar, på och efter skoltid. Förutom den kvällen som jag hade tvättid, de kvällarna umgicks jag i princip aldrig med någon och jag tror att det är största anledningen till att jag tycker om att tvätta så mycket för att det har varit under flera år den tidpunkt som jag hade för mig själv. Oj nu flög detta inlägg iväg från dess orginalsyfte, dvs att jag inte bloggar så ofta längre. Men aja jag ska väll ge mig innan jag skriver en novell men det är så det blir när man är så tankspridd som jag.

 

 

As always//

Linda