Varje dag, varje minut, varje sekund så händer det något hemskt i världen som gör mig så otroligt mörkrädd och gör att jag tappat tron på människan. Men ändå fortsätter jag med samma tro som jag alltid haft som gjort så att jag fått så otroligt fina vänner och min fina pojkvän. Jag går alltid in i ett möte med tron att denna människa är god och visst gör det ont att bli motbevisad men jag fortsätter ändå alltid att tro det bästa om folk. Oavsett hur många gånger jag blir motbevisad så är min första tanke alltid inför ett nytt möte att denna människa är god. Visst så kan jag säga att alla killar på krogen är krogslem men hade jag verkligen trott det, så hade jag ju inte gett Martin en chans heller eftersom att jag träffade honom på krogen. En person som jag kände vid den tiden då jag träffade Martin försökte tillochmed påstå att Martin var ett krogslem men jag lyssnade inte för jag såg att han inte var det. Och i slutändan så är det min åsikt som spelar roll om jag ska ha en relation med någon. Se hur bra det blev, jag bor ihop med denna underbara pojk och har en väldigt ljus framtid tillsammans med honom. En vä som jag fick när jag bytte skola i grundskolan fick jag först höra dåliga saker och blev till och med rekkomenderad att hålla mig borta från slutade med att jag blev jättebra vän med henne. För jag har alltid inställningen att själv ta reda på vad jag tycker om de människor som finns i mitt liv.

 

Däremot finns det ju tillfällen där "snacket" visat sig ha en viss sanning i det, ett tidigare förhållande jag hade var så till exempel. Jag fick höra en hel del saker som inte riktigt var så bra med denna person, men jag struntade i dessa och tog chansen ändå och även fast det slutade dåligt så lärde jag mig ändå någonting ur det. Jag ångrar inte de beslut jag tog gällande denna person för annars hade jag inte lärt mig det jag lärt mig och alla erfarenheter i livet, bra som dåliga, lär man sig något från. Jag har verkligen varit med om jobbiga saker och mått väldigt dåligt av dessa erfarenheter, Men jag har också lärt mig en hel del från dessa erfarenheter. Lärdomar som skapat den jag är. Men självklart har de bra sakerna gjort störst inverkan på mitt liv. Till exempel att i min uppväxt oavsett hur jobbigt jag haft det alltid kunnat förlita mig på familjen. Min brorsa tog itu med en av mina mobbare till exempel, min pappa kämpade varje dag för att jag skulle bli kvitt mobbingen och då detta inte funkade så gjorde han tillslut så att jag fick byta skola. Då en person för några år sedan utan motivation angrep mig psykiskt och mina syskon var där så gick ALLA mina syskon till mitt försvar, ett försvar jag inte ens skulle behöva eftersom att det inte fanns något jag borde försvara. (jag ignorerade dessutom denna så kallade "konflikt" eftersom jag hade viktigare fokus, dvs min systerson som jag för tillfället höll i famnen och matade)

 

Sen måste jag ju såklart nämna alla underbara stunder med mina underbara vänner som verkligen stöttar i vått och torrt, ni har hjälpt mig att bli en starkare version av mig själv, min underbara hund som jag haft sen jag var 14 år som bokstavligt talat har varit med mig när jag mått som dåligast och som bäst och sist men inte minst min uber underbara pojkvän som jag är beredd att göra allt för och som jag vet är beredd att göra detsamma för mig.

 

Men min slutsats är alltså att visst jag har varit med om jävulskap och jag upplever och läser fortfarande jävulskap, men det är de goda människorna i min omgivning och de goda upplevelserna som dessa människor (och hund) är med och skapar som gör så att jag inte tappar tron på det goda i världen. Det är någonting man får kämpa hårt för att ta bort från mig!