familj <3

Under min korta tid som mamma så har jag fått enormt mycket större respekt för ensamstående föräldrar. Allt det här som jag och Martin hjälps åt med måste dom göra själva. Speciellt om dom inte har sin familj i närheten, vi har ju turen att ha martins släkt i närheten som hjälp. Då har dessutom Zelda varit relativt lugn för det mesta, ingen kolik, växer som hon ska och utvecklas bra. Men även med en snäll bebis som Zelda så har man ganska fullt upp. Till exempel då hon vägrar låta en lägga ner henne. Vid sådana tillfällen är det skönt att ha någon som hjuälper en och tar över en stund, eller de nätter hon inte sover så kan man turas om att vaka över henne så den andra får sova. Som häromdan när det var min tur att få sova så hade Zelda fått för sig att hon inte ville sova så Martin fick kanske två timmar sömn totalt den natten så natten därpå så tog jag hand om Zelda och han gick upp och sov i gästrummet så han fick totalt ostörd sömn för att ta igen sömnen han inte fick kvällen innan. Den natten så sov Zelda lite bättre men somnade ändå inte förrän halv 2 och var tvungen att vara inlindad i filten som en kokong. Men tänk som ensamstående skulle man fått göra det själv, dvs en nästan sömnlös natt och en natt där man somnar sent sen är hon dessutom ganska aktiv om dagarna och i samband med allt det så vill man hinna med att äta, duscha och helt enkelt ta hand om sig själv också. Med det sagt så är jag nu mer än nånsin glad att jag har Martin att dela föräldraskapet med.
 
Med allt det där sagt så måste jag såklart också säga att detta är det bästa som har hänt mig, Jag är en mamma. hur fantastiskt är inte det? Jag är verkligen överlycklig, att ha en egen familj har alltid varit min dröm. Allt är verligen perfekt just nu, jag har världens underbaraste make och med han så har jag världens finaste dotter. Släkt och vänner är förstås fantastiska dom också och jag får såklart inte glömma världens bästa hund. Jag bor med denna underbara familj i drömhuset och jag får joba med de bästa i världen nämligen barn. Så ja mitt liv är verkligen perfekt och jag skulle inte vilja ändra någonting med det.
 
Ni kanske undrar vi det här laget varför jag inte lagt upp några bilder på min dotter Zelda, jo och svaret är att när väl bilder är ute på internet så är dom fast där och vad som hellst kan hända med dom och det känns inte som ett beslut som är mitt att ta om Zelda ska finnas på nätet utan det är hennes egna beslut när hon blir gammal nog för att ta dn ställningen.
 
As always//
Linda

Kommentera här: