Har egentligen fler saker att skriva om än detta men det var viktigast för stunden. Nämligen att min hund Tina fyllde 10 år i tisdags den 6 september 2016. Hon har alltså funnits i mitt liv i tio hela år, genom livets svåra och underbara stunder. Min bror äger ju mamman till min hund och på den tiden bodde vi båda hemma så jag tog hand om alla 12 valparna och som betalning fick jag 500 kronor och en av valparna. Detta var för er som inte är så kvicktänkta år 2006 och jag var 14 år gammal när Tina föddes. Detta var även mitt i den värsta delen av mitt liv med mobbing och annat jävulskap så att ta hand om valparna fick mig att tänka på något annat för ett tag och någonting att göra på rasterna. Varje rast på skolan gick jag nämligen hem och rengjorde valphagen och rastade alla 12 valpar. Nästan direkt skapade jag ett band till denna underbara fluffboll men det var nära att det inte var Tina som skulle bli min eftersom att dealen var att jag skulle få den valp som vart kvar. Tina var till en början egentligen tingad, men dom drog sig ur och sen var det en annan som kom och var intresserad av Tina men då fanns det en annan valp som var nästan en kopia av Tina som farsan lite subtilt hintade till att dom kunde köpa istället och sen såg dom väll hur frälst jag var vid Tina också så det blev ju tillslut hon och jag. 

 

Jag har ju såklart massor av minnen av denna underbara krabat, ett är ju bland annat att jag i början när jag ägde Tina vart arg på min bror för att han gick ut med Tina på promenad på morgonen för det var min hund och mitt ansvar, nuförtiden klagar jag inte lika högljutt om något för för sig att ta en promenad med henne på morgonen, haha. Ett annat roligt minne jag har med henne är då hon var liten så brukade hon alltid sova med mig inne i mitt rum och varje morgon hade som som för sig att hon skulle dra ut sladden till min väckarklocka men hon väckte mig ändå alltid så att jag hann äta frukost och ta en promenad med henne innan skolan, Men en morgon så hade hon dragit ut kontakten utan att väcka mig så jag försov mig ju såklart och vaknade lite halft panikslagen och hann då inte ut på någon ordentlig promenad utan mest en kortis och sen in i hundgården och sen springa till skolan. Visst många kan väll tycka att det inte spelar så stor roll om man kommer lite sent till skolan men det gör inte jag för jag har alltid varit noggrann med tider och är det fortfarande oavsett till vad det är. Men åter till minnen så har jag ju ett mindre trevligt minne av Tina då hon skulle väcka mig en helg då hon tyckte jag sovit för länge genom att hoppa upp i sängen och pinka, medans jag fortfarande sov. Inte det trevligaste sättet att väcka mig på tycker jag. Men de allra bästa med Tina är hur hon alltid funnits vid min sida när jag behövt det och bara funits till helt enkelt, när jag suttit och varit ledsen så har hon alltid kommit och satt sig ner brevid mig och lutat sig mot mig som för att trösta mig. När jag fått beskedet att min farfar gått bort så var vi på besök hos Martins släktingar och jag gick i vanlig ordning iväg när jag pratar i telefon och jag vart ju (förståeligt nog) förkrossad och sjönk som först ihop på platsen jag var på och Tina kände väll på sig att något var fel och var hos mig nästan direkt. Samma sak imorse när jag stannade upp på gården och fick ont i magen och vek mig halvft dubbelvikt så var hon framme hos mig direkt. Så även fast hon ibland hittar på sina hyss så är hon den mest trogna och underbara hund jag kan tänka mig och den dag hon inte finns vid oss så kommer jag ju att vara helt förkrossad. Men nog om det nu är nog detta inlägg nog långt utan att jag ska rabbla upp alla mina minnen med denna underbara varelse. Här har ni några bilder istället.