Idag är det exakt en vecka kvar till mitt och Martins bröllop. Det är exakt en vecka kvar tills jag slutar vara en Larsson och börjar vara en Engman. Min familj slutar ju såklart inte vara min familj bara för att jag blir en Engman utan min familj blir bara mycket större och jag är så lycklig över detta för utökningen av min redan fantastiska familj är också fantastiska och jag kunde inte hittat bättre familj att gifta mig in i. Mycket har jag åstadkommit som en Larsson, jag har gått igenom svåra stunder men även massor av underbara stunder och lärt känna de mest fantastiska människorna som finns och som jag är säker på att jag kommer känna resten av mitt liv. Jag skulle inte ändra på något om jag fick chansen, för de val jag gjort och de upplevelser jag haft (bra som dåliga) har lett mig till denna stund och detta liv tillsammans med Martin.

 

Det bästa med att bli en Engman är att det betyder att jag alltid kommer att vara med mitt livs kärlek nämligen Martin. När jag träffade honom för över fyra år sedan på kalles så hade jag ingen aning om vilket underbart äventyr jag gett mig in på och jag ångrar inte en sekund av det. Om en vecka så blir allt annorlunda samtidigt som inget blir det. Jag kommer att fortsätta mitt liv med Martin som vanligt, vi bor redan i vårt drömhus och har planer på smått att springa runt här också. Den största skillnaden blir egentligen att jag byter efternamn och har på en annan ring än jag haft det senaste 1 ½ året. Men jag kommer fortfarande älska Martin mer och mer för varje dag. Ett giftemål är mest som en kärleksförklaring, vi visar för våra nära och kära och världen att vi älskar varandra och kommer att spendera våra liv tillsammans. Men detta är ju redan något jag och Martin redan vet och har vetat länge.

 

Detta är nog det sista blogginlägget jag gör som en Larsson för senare idag ska jag åka och spela lasergame, imorgon ska jag på finmiddag med Fanny och hennes karl och nästa vecka kommer min familj och ska närvara vid mitt bröllop och jag kommer ha så fullt upp så jag kommer inte hinna skriva nå mer innan den 23e. Så nästa gång ni hör från mig är jag en Engman.

 

 

 

As always//

Linda Larsson