Nu snart är det två veckor sen den mest fantastiska dagen i mitt liv hittills, nämilgen mitt och Martins bröllop. Då vi valde att göra det mesta själv och så personligt som möjligt så har vi haft fullt upp med planering och utförande inför bröllopet, jag har suttit nästan varje dag i 2 månader och gjort blommor och vips så var dagen kommen och dagen över så jag tänkte sätta mig här en sekund och berätta om denna fantastiska dag för er som inte hade nöjet att närvara och för er som bara vill minnas tillbaka.

 

Dagen började tidigt för min del, jag klev upp kl 06:00 och tog en snabbdusch och käkade frukost. klockan 07:00 kom superfixarn Anna och började fixa mitt hår och smink, kort därefter kom nagelmästaren Josefine och började fixa mina naglar. Denna process tog ungefär två och en halv timme och sen bar det av neråt och in i klänningen, skorna och på med smyckena. Efter det (ca kl 10) bar det av till bergsviken och börja fotograferingen av den fantastiska fotografen/tårtmakaren Sandra som även är min syster. Fotograferingen tog ungefär två timmar innan vi kände oss nöjda och då for vi vidare till kyrkan och chillade i källarrummet fram till vigseln.

 

Jag passade då på att gå fram och tillbaka och memorera mina löften, senare dök även ena brudtärnan, den fantastiska Fanny och bestman beståend av Martins bästa kompis Magnus upp och sen kom även den andra brudtärnan aka Josefine dit och strax efter dök även prästen upp och vi fick information om hur allt skulle gå till. Sen började klockorna ringa och prästen och vårt folk intog sina platser och jag och Martin började traska runt kyrkan för att börja gå in då musiken började. När vi gick in däremot så gick vi alldeles för snabbt och Martin fick tom sakta ner mig men vi gick ändå för snabbt, så när vi väl var framme så fortsatte musiken lite väl länge tyckte jag och samma på utvägen så gick vi tydligen lite snabbt. Under hela vigseln så var jag supernervös och klamrade mig fast vid Martins arm under hela tiden förutom när vi vände oss om för solosången av Anette då hon sjöng vår låt "Gotta be somebody" av nickelback och vid kyssen. Men vid resterande bit. Lite roligt var det dock att trots att Martin hade en fusklapp så sa han lite fel och fick backa ett steg och säga om. Däremot var det inte många som märkte att han hade en fusklapp för att han gömde den lite halft brevid mig. Väl när vi tågade ut så gick vi in i ett litet rum vid slutet istället för rätt ut.Sen så gick gästerna och fotografen ut för att förbereda för oss med blåsande av såpbubblor, däremot så var bubblorna köpt på öob och inte så bra så det vart inte lika många bubblor som tänkt men några hade bra grejer så det vart lite granna ändå och hitills har vi fått se en fin bild med bubblorna iallafall, men vi har ännu inte hunnit se syrrans bilder så vi får se. Sen vart det massor av grattiskramar, bilder och mingel utanför kyrkan och sen for vi iväg på en biltur i Magnus pappa Peters bil med han som chafför.

 

Den bilturen var välbehövlig kan jag lova, i 45 minuter cruisade vi runt i området och det gav mig tid att slappna av och mysa med min mya make innan det bar av till festen. Väl på festen så väntade alla ute på oss och vi fick ännu fler grattiskramar och änu fler bilder togs, sen gick vi in och fick oss också varsin välkomstdrink av det fantastiska värdparet Fanny och Magnus som verkligen gjorde ett fantastiskt jobb som värdpar under kvällen. Sen gick vi vidare in till det stora rummet och började ta för oss av aptitretarna som Martins föräldrar och mina svärföräldrar och hans mormor hade fixat iordning och allt var verkligen fantastiskt gott och jag fick behärska mig så att jag inte åt mig mätt på apetitretarna och sen var det såklart ännu mer mingel. Vid fyra tiden så var det dags för lasagnen som vi hade slavat med på torsdagen och där hade vi ett helt gäng som hjälpte till och värma upp dom sen hade vi fantastiska serveringspersonal som Elisabeth hade hjälpt oss att hitta. Efter middagen hade vi ett gäng fantastiska tal som framfördes av inte mindre än min Mor, Magnus, Christoffer och Fanny. Efter det så var det dags att gå ut och ta en nypa frisk luft och sträcka på benen lite innan musikquizzet drog igång. Efter quizzet så var det dags för presentöppningen och viu fick massor av fantastiska saker i fina inslagningar, bland annat en Larssonklassiker sär paketen var invirade i silvertejp, jag som är lite mer ihärdig och tålmodig än Martin började leta efter öppningar och började dra av tejpen medans Martin fuskade direkt och tog till saxen. Det gick av den anledningen snabbare än han att öppna sitt paket (det var 2 st inslagna på det viset) så när han var klar med sitt så fick han ta över på mitt så ställde jag mig och drog djurskämt istället. Efter presentöppningen var det dags för den otroligt fina tårtan som min syster Sandra slavat med halva veckan.

 

Efter tårtan så gick jag och Martin och tog lite mer frisk luft (det var en väldigt varm dag) madans folket dukade bort borden, Sen var det dags för första dansen som jag och Martin hade tränat på i flera veckor och jag tycker personligen att det gick jättebra och sen hade vi fantastiska vänner som utan någon egentlig träning (förutom 20 minuters snabbkurs precis innan med Fanny) kom in efter ca 1 ½ minut och dansade med oss och vi dansade till ännu en solosång av Annette, hon sjöng den här gången "Thousand years" av Christina Perri. Sen gick de över till buggande och folk började bege sig hemmåt. Slutligen var vi ungefär 15-20 pers kvar som stannade kvar och festade gärnet, dansade och hade det extremt roligt. Jag fick till och med igång folket på ett konga-tåg och vi körde limbo ett par gånger och ännu mer dans. Under ett tillfälle lyfte Martin upp mig och vi gick upp på scenen och satte oss bakom ett stort hjärta och våra vänner tog bilder av oss. Vi höll på och dansade och hade roligt ända fram till midnatt då jag och Martin begav oss vidare mot hotellet där vi skulle övernatta (som vi fick i bröllopspresent). Efter vi checkat in däremot så drog vi till max drive in och köpte oss varsitt mål för allt dansande och festande hade gjort oss hungriga. Sen drog vi tillbaka till hotellet och satte oss i soffan och käkade vår middag.

 

Detta var alltså i korta drag den bästa dagen i mitt liv hittills och många fler underbara dagar väntar mig och Martin, jag har bara för någon dag sen fått pappersbrvis på mitt efternamnsbyte så nu är jag oficiellt Linda Engman, nu tänkte jag bomba bloggen med massa bilder från bröllopet, enjoy.